...Obeskrivligt...
Hej allesammans!
Vet att det var ett tag sedan jag sist skrev här på bloggen, ca 3 veckor sedan...
Som ni säkerligen redan vet så har min lilla Maria Isabelle kommit till världen och hon har VERKLIGEN tagit upp all min tid. Varje dag ser olik den andre och hon är suuuuuuuper söt, speciellt när hon sover! hahaha...näää men allvarligt hon är det dyrbaraste jag har och jag kan inte beskriva hur det känns att ha en liten människa som är sååå beroende av mig som hon.
Det första inlägget jag skrev här var faktiskt dagen innan hon kom, smärtorna jag kände var alltså oregelbundna värkar som kom då och då under heeeela den dagen, alltså torsdagen. Natten till fredag vaknade jag ca 01.00 av en enorm smärta, det var värkarna som tog en annan form och "meddelade" mig om att NU ÄR DET DAGS...Francisco ringde in till förlossningen vid 02.00 och då fick vi veta att jag tydligen befann mig i latensfasen, alltså det hade med andra ord BARA börjat... Jag ba shit, är det här bara början? men men så envis som jag är, försökte jag stå ut med smärtan så länge jag bara orkade... vilket resulterade i att vi ringde in till förlossningen ännu en gång, ca 04.30... Nu kom värkarna heeeeela tiden och jag hann knappt andas mellan värkarna... (skrev för övrigt ner vilken tid jag fick värkarna och hur länge dem höll sig) Då fick vi svar om att vi var välkomna in till Danderyd, alltså det sjukhus jag önskade mig i första hand ; )
DOCK var vi inte garanterade en plats där då de ville kolla hur långt förlossningen hade gått, vi kunde ha blivit hemskickade och DET VILLE INTE JAG! Men som tur var så hade jag öppnat mig ca 2 cm och värkarna var så pass starka att vi fick vara kvar...vi skrevs in ca 06.00...
Vattnet hade inte gått så jag fick bada i badkar så att jag på så sätt kunde slappna av mellan värkarna, detta gjorde dock att värkarna kom oftare och att jag öppnade mig meeeeeeeer. Då blev det dags för lustgas, hahaha...kändes helt sjukt det där med gasen, hade ju inte känt mig berusad på vääääääääääldigt länge och inte tog den bort smärtan utan gjorde bara att jag kände mig snurrig i huvudet. DÄRFÖR valde jag att ta Epedural, ooooooof fy va ont säger jag bara...inte sjäva sprutan utan jag fick ligga still på sidan i ca 6-10 minuter, och värkarna gjorde det inte lätt ska ni veta att ligga still....
Hursomhelst så pågick förlossningen till 11.21, det var då min lilla prinsessa kom ut...All väntan var över, nu var det dags för henne att möta sina föräldrar, nära och kära samt den "nya" världen utanför magen...
Vet att det var ett tag sedan jag sist skrev här på bloggen, ca 3 veckor sedan...
Som ni säkerligen redan vet så har min lilla Maria Isabelle kommit till världen och hon har VERKLIGEN tagit upp all min tid. Varje dag ser olik den andre och hon är suuuuuuuper söt, speciellt när hon sover! hahaha...näää men allvarligt hon är det dyrbaraste jag har och jag kan inte beskriva hur det känns att ha en liten människa som är sååå beroende av mig som hon.
Det första inlägget jag skrev här var faktiskt dagen innan hon kom, smärtorna jag kände var alltså oregelbundna värkar som kom då och då under heeeela den dagen, alltså torsdagen. Natten till fredag vaknade jag ca 01.00 av en enorm smärta, det var värkarna som tog en annan form och "meddelade" mig om att NU ÄR DET DAGS...Francisco ringde in till förlossningen vid 02.00 och då fick vi veta att jag tydligen befann mig i latensfasen, alltså det hade med andra ord BARA börjat... Jag ba shit, är det här bara början? men men så envis som jag är, försökte jag stå ut med smärtan så länge jag bara orkade... vilket resulterade i att vi ringde in till förlossningen ännu en gång, ca 04.30... Nu kom värkarna heeeeela tiden och jag hann knappt andas mellan värkarna... (skrev för övrigt ner vilken tid jag fick värkarna och hur länge dem höll sig) Då fick vi svar om att vi var välkomna in till Danderyd, alltså det sjukhus jag önskade mig i första hand ; )
DOCK var vi inte garanterade en plats där då de ville kolla hur långt förlossningen hade gått, vi kunde ha blivit hemskickade och DET VILLE INTE JAG! Men som tur var så hade jag öppnat mig ca 2 cm och värkarna var så pass starka att vi fick vara kvar...vi skrevs in ca 06.00...
Vattnet hade inte gått så jag fick bada i badkar så att jag på så sätt kunde slappna av mellan värkarna, detta gjorde dock att värkarna kom oftare och att jag öppnade mig meeeeeeeer. Då blev det dags för lustgas, hahaha...kändes helt sjukt det där med gasen, hade ju inte känt mig berusad på vääääääääääldigt länge och inte tog den bort smärtan utan gjorde bara att jag kände mig snurrig i huvudet. DÄRFÖR valde jag att ta Epedural, ooooooof fy va ont säger jag bara...inte sjäva sprutan utan jag fick ligga still på sidan i ca 6-10 minuter, och värkarna gjorde det inte lätt ska ni veta att ligga still....
Hursomhelst så pågick förlossningen till 11.21, det var då min lilla prinsessa kom ut...All väntan var över, nu var det dags för henne att möta sina föräldrar, nära och kära samt den "nya" världen utanför magen...
I väntan på vår lilla Maria Isabelle
Hej!
Har nu skapat en blogg, varför? kan man undra... Jo nu är ju jag klar med min socionomexamen och har INGET annat för mig än att vänta på att Maria Isabelle ska komma till världen. Alltså kommer bloggen i första hand vara till att ventilera tankar kring mig, mina nya roll som mamma, samboliv och MIN lilla flicka...Bilder kommer självklart att läggas ut... Vet inte hur ofta jag dock kommer att skriva då det förmodligen kommer att bli lite körigt i början. ALLT med föräldraskap är ju nytt för mig så jag kan redan nu säga att jag INTE kommer att skriva vaaaaaaaaaaarje dag ; )
Men men sitter iallafall nu och skriver och känner "kramper" i magen då och då , har haft det till och från sen jag vaknade imorse. Min syster sov över hos oss igår och jag vaknade t.o.m. innan hon skulle gå upp och jobba, vi snackar TIDIGT, strax innan 6....
Det sjuka med att vara gravid i slutskedet är att man HELA TIDEN tror att varje liten smärta innebär att fölossningen är på G. Meeeeeeeeeen som så många dagar innan så brukar det röra sig om förvärkar och ingen start på fölossning.
Försöker trösta mig med att varje dag som går en dag mindre och en dag närmre mitt nya liv som mamma, känns enormt spännande och skrämmande samtidigt... Hur ska man veta när man ska göra vad, kommer jag lära mig att tyda mitt barns skrik och gråt? oj oj oj, ibland undrar jag vad jag gett mig in på, som tur har jag min underbara pojkvän som stöttar och som tyvärr fått stå ut med jobbiga mig under 9 månaders tid av klagande, illamående, CRAVINGS och så vidare. MEN man kan ju tycka att männen måste nästa stå ut med lite klagande med tanke på att det är kvinnorna som bär deras barn, går upp i vikt, blir svullen och jaaa annat "rooooooooligt" hahahaa....
Får se hur det går med förlossningsprocessen, ONT kommer det att göra men det är jag inställd på... Just nu vill jag bara sitta/ligga på BB och få ut vår lilla dotter som jag bara läääääääääääängtar att träffa. Undrar vem hon kommer att likna till utseendet och sättet?
Som sagt, det får jag återkomma till.......Ha det bra tills dess!!
Har nu skapat en blogg, varför? kan man undra... Jo nu är ju jag klar med min socionomexamen och har INGET annat för mig än att vänta på att Maria Isabelle ska komma till världen. Alltså kommer bloggen i första hand vara till att ventilera tankar kring mig, mina nya roll som mamma, samboliv och MIN lilla flicka...Bilder kommer självklart att läggas ut... Vet inte hur ofta jag dock kommer att skriva då det förmodligen kommer att bli lite körigt i början. ALLT med föräldraskap är ju nytt för mig så jag kan redan nu säga att jag INTE kommer att skriva vaaaaaaaaaaarje dag ; )
Men men sitter iallafall nu och skriver och känner "kramper" i magen då och då , har haft det till och från sen jag vaknade imorse. Min syster sov över hos oss igår och jag vaknade t.o.m. innan hon skulle gå upp och jobba, vi snackar TIDIGT, strax innan 6....
Det sjuka med att vara gravid i slutskedet är att man HELA TIDEN tror att varje liten smärta innebär att fölossningen är på G. Meeeeeeeeeen som så många dagar innan så brukar det röra sig om förvärkar och ingen start på fölossning.
Försöker trösta mig med att varje dag som går en dag mindre och en dag närmre mitt nya liv som mamma, känns enormt spännande och skrämmande samtidigt... Hur ska man veta när man ska göra vad, kommer jag lära mig att tyda mitt barns skrik och gråt? oj oj oj, ibland undrar jag vad jag gett mig in på, som tur har jag min underbara pojkvän som stöttar och som tyvärr fått stå ut med jobbiga mig under 9 månaders tid av klagande, illamående, CRAVINGS och så vidare. MEN man kan ju tycka att männen måste nästa stå ut med lite klagande med tanke på att det är kvinnorna som bär deras barn, går upp i vikt, blir svullen och jaaa annat "rooooooooligt" hahahaa....
Får se hur det går med förlossningsprocessen, ONT kommer det att göra men det är jag inställd på... Just nu vill jag bara sitta/ligga på BB och få ut vår lilla dotter som jag bara läääääääääääängtar att träffa. Undrar vem hon kommer att likna till utseendet och sättet?
Som sagt, det får jag återkomma till.......Ha det bra tills dess!!
