Hej!

Nu var det VERKLIGEN länge sedan jag skrev, har haft fullt upp med jobb, familj och allt som hänt i mitt liv. Vilket är MYCKET...

Tänker inte gå in på detaljer, men det har varit både mycket positivt och negativt som hänt i mitt liv. Något som har förändrat mitt sätt att se på saker och ting samkt ändrat inställning till hur jag ser på livet och nära och kära.

Något som jag lär min dotter och som jag anser är grundläggande i mitt liv och för min dotter Isabelles samt min son som till hösten kommer till världen (JAAA det stämmer, jag väntar en liten bebis), är att respektera och älska den som visar respekt och kärlek gentemot den. Resten ska de inte ens bry sig om, oavsett vem det är.

Såsom jag skrev strax innan Isabelle kom, får jag skriva till min ofödda son som enligt "planerna" kommer att heta Emilio. Är nu i vecka 22 och jag mår bra, förutom de jobbiga sura uppstötningar som KONSTANT stör mig. Men det får jag väl leva med, det var inget jämfört med illamåendet som jag hade tidigare.

Det jag kan konstatera är att Emilio är en nattuggla, känner han mest framåt kvällen. Isabelle var aktiv hela tiden när hon var i magen. Och något som ändå är rätt kul att minnas är att både Isabelle och Emilio gillar att vistas mest på min högra sida av magen.

Var på kontroll 22 juni och då fick Francisco, Isabelle och jag höra Emilios hjärtslag. Först blev Isabelle rädd för hon trodde att vi skulle ta HENNE till läkaren men när hon märkte att barnmorskan undersökte mig på britsen kom hon fram till mig, tittade lite blygt/ledsent på mig och sa MAMMA? Som att barnmorskan gjorde mig illa, när hon tog på min mage. Hahaha... Söta hon.

Nåväl, kommer försöka skriva oftare här så både Isabelle och Emilio kan läsa mina tankar och saker som hänt när de var små och till och med inte ens kommit ut från magen.

Vi hörs när vi hörs!