Att ges chansen och bli förälder till en litet barn känns ofattbart och STORT, för min egen del känns det i alla fall underbart! Att dels ges möjligheten att få en sådan ovärderlig skatt i sin famn men även att kunna vara med på denna individs resa till att förhoppningsvis bli en självständig och självgående person.
 

Dock är INGENTING här på jorden en dans på rosor, rollen som förälder kan emellanåt kännas tuff att axla. Man får ju inget barn som från födseln, inte gråter, byter sin egen blöja, äter och nattar sig själv ; ). Föräldraskapet är en skola där man ibland måste hämta kunskap från andra, samtidigt som man i första hand inte ska glömma bort att lita på sin egen känsla. Varför? Jo för man kan mer än man anar. Till en början kände jag mig i alla fall en aning osäker, då man aldrig varit med om något så stort som att vara förälder och inte vill man göra fel!? Men vad är fel och vad är rätt, detta är något man avgör SJÄLV! Det kan ta ett tag att växa in i sin föräldraroll.

Inom kort kommer jag att kunna hålla min son i min famn. Ser verkligen fram emot detta, ni anar inte. Om jag jämför hans ankomst med min vackraste prinsessas ankomst så är jag mindre stressad och orolig. Jag har ju redan passerat detta och går in i rollen som tvåbarnsförälder med STÖRRE säkerhet. Som jag tidigare nämnde kan man ibland behöva fråga om råd, MEN en sak jag glömde skriva om, är alla OVÄLKOMNA råd som omgivningen tror sig ha rätt att komma med. Vill jag ha ett råd, så frågar jag, FÖRSTÅ! Detta kommer jag VERKLIGEN att sätta stopp för om det händer igen men min son. Stackars den som lägger sig i hur jag gör och inte gör!

Det enda sättet man kan lära sig vad som är rätt eller fel för en själv och sitt barn är genom att våga pröva själv. Lära sig att tolka sitt barns signaler och att lita på sin känsla och upplevelse. Det är ju ändå en själv som spenderar mest tid med sitt barn och det är du som känner barnet bäst. Att vara förälder är som att gå en utbildning där man aldrig blir fullärd. Hur man än föreställde sig att man skulle bli som förälder kommer man ibland vara oförberedd på vissa situationer som dyker upp. Men jag tror utan tvivel att man kan överraska sig själv med att klara många situationer som man innan oroat sig för.

Ja ni gott folk, nu är det inte långt kvar till den 3:e november... Och ni som känner mig och har funnits där för mig under graviditeten VET att jag pratat om att det känns som att Emilio kommer innan beräknat förlossningsdatum. Idag har jag haft som ilningar i skelettet "där nere". Det är väl så jag kan förklara känslan bäst...

Då jag känner att det snart är dags passade vi på att ta bild på min STORA mage. Delar gärna av mig av bildbeviset för sen kommer inte magen att blottas på samma sätt efter förlossningen för det ser inte så fint ut efter att barnet kommit ut. ; )  (Inget man inte kan träna bort såklart hihihi, men det kommer att ta tid)

Hursom så började min underbara höstdag med en HÄRLIG morgonpromenad med min mor, hela EN timme gick jag. Sedan var det dags för det icke glamorösa, nämligen för tvätten.

Min fina mor som är på besök gjorde de legendariska "sopaipillas a la Delgadillo" en tradition som vi har i vår familj inför halloween. Min fina och duktiga dotter var SÅKLART med och hjälpte till.... ; )

  

  

Så GOD NATT gott folk!

Idag har jag gett mig själv en present, nämligen möjligheten att kunna unna mig en härlig medicinsk fotbehandling, rekommenderas varmt! Det är lätthänt att man glömmer bort att unna sig saker som massage, särskilt fötterna. I hela 45 minuter satt jag bekvämt och njöt av omhändertagandet av mina fossingar hihihi... 

Salongen ligger centralt på söder och var minst lika trevlig som personalen. Mer om salongen och behandlingar gå in på denna länk... http://carisma.nu/

Apropå MIG så har INGENTING skett ännu, det börjar kännas som sagan om vargen... Vargen kommer, vargen kommer och så händer inget. Jag stressar inte fram något men eftersom man får/har känningar HELA tiden mer eller mindre så tänker man såklart på att SHIT nu kanske det är dags?!... Men neeeeeeeeej, denna lilla Emilio är en envis liten pojke. Det känns som att han med flit jävlas, han gör så det gör ont och får mig att tro att han kommer och så kommer han inte... Hahahaaa... Men ok, fram till den 3: november är det ca 2 veckor kvar så innan det MÅSTE han ju komma. Isabelle kom en dag innan beräknad förlossning och vad man säger vid andra barnet är att den kommer 2-3 dagar innan...

Får se NÄR han bestämmer sig för att komma! Det återstår att se, under tiden lider och LÄNGTAR jag till den dagen han kommer MEN samtidigt NJUTER jag av lugnet före stormen! Så jaaa, det är BLANDADE känslor.... Vem har sagt att livet är perfekt?

God morgon!

Idag känner jag mig JÄTTE trött, somnade tidigt och vaknade tidigt... Oavsett vilken tid/dag jag går och lägger mig så är det som att jag har ett tidsinställd alarm inuti mig som jävlas och "tvingar" mig att gå upp tidigt. Inte senare än 8, och seriöst jag är ju bara hemma såååå varför kan jag inte slappna av och kunna sova ut och ta mina siestor som man "MÅSTE" göra nu på slutet av graviditeten?

Min mamma sov över här inatt och även natten till igår, detta då hon känner på sig att Emilio kommer snaaaaaaart. Hon vågar inte lämna mig/oss IFALL något händer och Isabelle behöver någon som ser över henne.

Jag har haft "känningar" de senaste dagarna och visst kan man inte rå för när man tänkte NÄÄÄÄR är det dags när dessa känningar kommer och går??... ALLT är iallafall framme/packat och klart, det enda som saknas är min efterlängtade son! 

Imorgon får vi se vad barnmorskan säger, har nämligen tid med henne för koll av hur barnet ligger i magen/blodtryck/vikt/sockervärde och få höra barnets hjärtslag ; ). Dessutom ska vi sammanfatta denna graviditet! Måste säga att samtidigt som slutet på graviditeten känns som att den tar en evighet så kan jag inte förstå hur fort det har gått...

Jag är enormt nyfiken på hur han ser ut, vem liknar han? Kommer han se ut som en Isabelle kopia fast av det motsatta könet (såklart)?. Temperamentsmässigt så tror jag att han kommer att likna mig, hihihi... känns som att det är det enda som mina barn får av mig och kanske lite utseende. Varför säger jag så? Jo för när man tittar på Isabelle så ser JAG iallafall mer av Francisco än av mig rent utseendemässigt! Tur att han inte är ful hihi <3...Men men, det återstår att se SNART hoppas jag! ; )

                                 
Så här se vår fina vagn, Babyjogger city mini double som vi beställde från England! Vi är jätte nöjda med den och dessutom priset vi fick den för, nämligen 2000 kr billigare än om vi hade köpt den här i Sverige ; ) Det tog ca 1 vecka att få hem vagnen från att de ringde och tog visakort uppgifter. Vid frågor om pris och/eller annat maila! Dem är snabba på att svara, REKOMMENDERAS VARMT! http://www.pramworld.co.uk/

Hallo!

Idag har jag varit lite extra stolt över mig själv, jag har nämligen gjort egengjord rabarbermarmelad med smak av vanilj/citron. Jag är ju numera sjukskriven från och med i fredags 30/9 på grund av smärtsam bäckenuppluckring. Känns konstigt att vara hemma från jobbet men innerst inne börjar jag känna en harmoni där jag enbart kan koncentrera mig på mig, hemmet och familjen såklart! Det är ju ca tre veckor kvar tills vår efterlängtade Emilio Nicolas kommer till oss. Har inte gjort mycket mer än att bara vila/slappa hemma. Har börjat känna av "fejk" värkarna, men snaaaaaart kommer väl de riktiga hahaha...Fixat lite smågrejer och ordnat inför ankomsten. Igår satte jag bland annat upp spjälsängen ; )



Apropå detta så sa Isabelle en rolig sak när hon fick syn på spjälsängen och jag sa att det var Emilios säng, nämligen Isabelle? Jag tolkade det som att hon menade och jag, vart ska jag sova? Varför får han sova hos er och inte jag? hahahaa... Varför jag gör den tolkningen är för att hon den senaste tiden varit extrem mammig. Hon känner nog på sig att bebisen är på väg, jag var likadan när min lillasyster skulle komma. Jag lämnade aldrig mammas sida, inte ens när värkarna började...



Isabelle går ju inte längre heltid på dagis, hon går 6 timmar istället för 8 då jag är hemma... Detta kommer hon fortsätta med när Emilio kommer och inte ens varje dag kommer hon gå, kanske i början så jag får känna efter vad jag klarar av och så. Det är ju som sagt 2 stycken som jag inom kort kommer att ha hand om tillsammans med min negrito.


Här får ni bildbevis på mina fina burkar som innehåller rabarbermarmelad ; )