...Vem har sagt att det skulle vara lätt?...
Hej bloggen!
Nu på lördag har det gått en vecka sedan vår Emilio Nicolas kom till världen... Vår glädje över att ha fått en frisk och underbar son är obeskrivligt! Han vägde 3700 gram och mätte 49 cm.
Förlossningen gick bra, vi kom fram till Danderyds förlossning 22.30 efter att ha haft värkar hela dagen mer eller mindre, fast regelbundna sedan 14 på eftermiddagen. Vi blev inskrivna då jag hade öppnat mig 4 cm och det känder enormt skönt och veta att man fått en plats där! Barnmorskan var helt underbar, hon va lite flummig men HELT i min smak. Kan ni förstå att jag lyckades få fram min son UTAN smärtlindring! Eller ja, jag låg i badkaret i två timmar, fick akupunktur under tiden och sedan var det jag, lustgasen, Franciscos fot -ryggmassage OCH min starka vilja som höll mig igång och som slutligen fick mig att klara av det fantastiska. Kan än idag inte fatta att jag fixade det!
Dessa dagar hemma har inte varit en dans på rosor, trots att vi är överlyckliga över vår nya familjemedlem HAR det varit TUFFT! Isabelle är överlycklig över sin lillebror, hon läser stolt ut böcker för Emilio, sjunger för honom och om hon fick bestämma skulle hon få pussa på honom tusentals gånger om dagen. Problemet var att när vi kom hem på lördagen, alltså ca 7-8 timmar efter förlossningen väntade en sjuk Isabelle på oss. Detta visade sig inte förrän på kvällen, hon fick då feber och spydde dessutom. Det höll i sig fram till igår och idag är det enbart hostan som är kvar.
Hur mår JAG? hmm vad kan jag säga... Jag är ett VRAK, hormonellt och fysiskt. Går fortfarande som att jag väntar barn fast denna gång har jag ingen mage som tynger. Min kropp är utmattad, jag är ledsen av och till, VÄLDIGT känslig och dessutom VILL man vara som "vanligt". Isabelle saknar mig och vill vara med mig konstant, hon är rädd att jag ska försvinna och jaaa sen har man lillen som vill amma HELA tiden. Det är ett väldigt hungrigt barn, skööööööööönt ändå att amningen fungerar (enligt min åsikt)! Francisco har fått fixat och donat med maten samt stöttat mig gällande Isabelle medan jag är fastklistrad vid Emilio. Så jaaaaaaa, vi FÖRSÖKER att tillsammans få det att fungera!
Nåväl, ska nu till min son som sover sött i vår säng...Varför vår säng? Jo för där finns min lukt! Lägger jag ner honom i sin säng efter att han har somnat vid bröstet, dröjer det inte länge förrän han är vaken och vill vara hos mig igen... Så jag har märkt att när jag ammar där, sover han längre stunder! UNDERBART! Mycket man lärt sig på så kort tid, men mycket återstår!
Tills vi hörs igen!
På denna bild är Emilio 2 dagar gammal!
